Djingis Kahn och "högern"
En av mina läsare säger att jag står "till höger om Djingis Kahn." Man får tacka. När jag var ung "vänster"-aktivist på 70-talet lusläste jag mina husgudar. Det var så enkelt. Det var bara att slå upp "sanningen" hos dem och så var saken klar. Allt som kallades "vänster" var korrekt. Men när denna vänster började slåss inbördes blev det svårare. Det gällde att tillhöra "den riktiga sanna vänstern." Sen var det bara att dra lansen mot den "falska " vänstern. Så började den "riktiga" vänstern (ur mitt lilla perspektiv) att greppa varandras strupar och till sist havererade både den "riktiga" och den "falska" vänstern. Palme blev skjuten och "högern" tog över. Men vad är egentligen "vänster" och "höger"? Efter den franska revolutionen lär de radikala ha suttit till vänster och de konservativa till höger i salen. "Radikala" och "konservativa" alltså. "Vänster och radikala" eller "höger och konservativa". Under 70-talet fanns den sk "progressiva rörelsen". Den var "radikal" och "framstegsvänlig" om man skall gå efter ordlistan. Här fanns både idealister och de kommande karriärister som senare lyckades slå mynt av sitt sk engagemang. Det är de sistnämnda jag brukar kritisera i denna nidskrift vilket kanske fått dessa att se "rött." (eftersom det är denna färg som är lönsamt korrekt i dessa kretsar) Hur som helst. Vilken levnadsfilosofi skall man ha för att förhoppningsvis vara en anständig människa? Jag försöker följa den "gyllene regeln" så gott jag förmår. Den är enkel och rymmer allt. Den kan ingen smita ifrån eller försöka förfalska så lätt. "Allt vad ni vill att människor skall göra för er skall ni göra för dem." Och tvärtom. Är det "höger om Djingis Kahn?" Jag vet inte. Vissa "radikala" politiker och media-missionärer tycks snarare ha måttot: Lev som jag lär och inte som jag lever! Av rädsla för att hamna i "fel" fack fortsätter vissa, då som nu, att söka vägledning i sin grupps "heliga skrift." Nåde den som ställer sig utanför och har den kätterska fräckheten att kritisera avarter. Även om dessa sägs eller utförs av den etablerade nyordningens "fula ankungar." De tillhör ju ändå familjen som Göran Persson fick höra från sina EU-bröder efter att ha kallat AFA-hulliganerna för fascister. Slutkläm. Om man har som levnadsfilosofi att ALLA människor skall kunna behandlas rättvist efter sina HANDLINGAR och FÖRUTSÄTTNINGAR, oavsett deras ursprung eller kön, kan man inte låsa fast sig i påtryckningsgrupper som DEMONISERAR de andra grupperna. Ibland kanske det är bättre att vara "konservativ" och tänka efter än att "radikalt" följa de tjusiga nya bildstormarna som i eget intresse bara river och skapar kaos. Det är ju ändå vi som får betala i slutändan.
