Ö r f i l e n

Svensk nidskrift nr 1 år 2001

Oansvarig utgivare Kalle Strokirk

 

På Tji-viks marknad

Minns ni de gamla hästhandlarna på Kiviks marknad? Nu är de tillbaka igen. Som råttor förökar de sig men nu huserar de på Tji-viks marknad. Bemanningsföretagen. När de kollat in dina tänder är det oftast tji jobb för dig som inte förväntas springa in några stålar. Visst kan det hända nån enstaka gång att de bjuder in till anställningsintervju. Tjusiga unga damer, alla som stöpta i samma form, förklarar mycket vänligt och charmerande att det minsann är bra med äldre eftersom yngre har svårt att dra jämt. Så följer det obligatoriska karaktärstestet. Vad tycker du att du är bäst på? Vad tror du att du kan tillföra företaget osv osv Nästa dag annonserar de efter nytt folk… Om du mot förmodan skulle få ett knäck så blir du kallad "konsult" och får tassa omkring som en andra klassens medarbetare i förhållande till de fast anställda. Var snäll och var söt, tycks parollen vara. På ett välkänt f d statligt storföretag fick konsulterna inte ha ett eget skrivbord utan tvingades kuta runt med sina hurtsar och leta nytt bo varje dag för att det inte skulle bli för tajta kontakter mellan dem. Ack ja. Det är väl något amerikanskt påfund kan jag tänka mig. Som förr då nån fyndig amerikansk företagare lät toalettstolarna luta framåt för att personalen inte skulle sitta för länge. Det kanske var då konsulterna uppfanns. Poängen tycks ju vara att man inte skall sitta för länge på varje arbetsplats för då kanske man blir fast anställd och bemanningsföretaget mister sin guldkalv. Fast de har de nog garderat sig mot. De har säkert övergångssummor. Som i fotboll. Och som sådan blir man ju också sparkad hit och dit.