2 januari <

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=601315&previousRenderType=2

"Det här är naturligtvis en internationell skada som ligger i tiden. Kärnfamiljens sammanbrott, skilsmässor som regel - inte som undantag, barnens ovisshet i ett familjesammanhang som blivit allt bräckligare, extremfeminismens smygande opinionstryck på de rättsvårdande instanserna - sådant och annat har gjort att konflikterna växlat in på ett livsfarligt spår. Sedan kärleken mellan två människor förbytts i hat har smutsiga vapen blivit användbara. Och myndigheterna är nu i färd med att sanktionera dessa vapen.
Ett ödesdigert gränsmärke passerades när mammornas ensamrätt till barnens vård efter en separation upphörde, det har skett efter hand i de flesta länder i Europa. Härmed var det laddat för en intern strid mellan föräldrarna där skamgrepp tedde sig alltför lovande för att inte försökas. I kampen om vårdnaden blev det angeläget dels att diskvalificera motparten, dels att få barnet att ta avstånd från denna motpart. Anklagelsen, tidigare så gott som alltid från den kvinnliga sidan, valde den lättaste vägen, den som gick ut på sexuella övergrepp. "